Muren som talar, fortsättning

Låt oss gå på upptäcktsfärd en stund tillsammans käre läsare, och vi skall se hela frälsningshistorien illustrerad.

"Frälsningshistorien" - det är en kamp om människan, vari vi medvetet eller omedvetet är inblandade. Vi börjar på sydsidan, traditionen säger epistelsidan, längst framme. hitom det stora korfönstret, som erinrar om Skaparens "Varde ljus" och de första formerna av liv - vi anar fossila och förhistorisk vegetation -, hittar vi de första bildstenarna.

Gud
Vi ser triangeln: Treenigheten. Fadern var från början, och Sonen, som också kallas Ordet. Och Anden svävade över vattnet.

Ordet
På en sten upptäcker vi en mun : genom Ordet blev allting till, himmel och jord, växterna och djuren, sist människan.

Människan
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade Han henne. Till man och kvinna skapade Han dem." De två små fönstrena högt uppe visar Adam och Eva. Människan skulle i renhet spegla Guds eget väsen.

Syndafallet
Vi ser ormen. Men det onda kom in i Guds goda och sköna värld. Varifrån? Varför? det vet vi inte, Bibeln svarar inte på dessa frågor. Men den säger, att det kom, att det är en fruktansvärd makt, att det bragte människan på fall. Fallet är något, som har hänt med hela mänskligheten, och med varje människa. Vi är delaktiga. Man kan säga, att vi är smittade eller vi bor i ett ockuperat land - och ingen går fri. Ingen speglar i renhet Guds eget väsen.

Eden
Vi ser lustgården - "stilla, heligt dunkla minne, av ett Eden som försvunnit..."

Utdrivandet
Vi ser utdrivandet till marken, som bär törne och tistel.

Kain och Abel
Vi ser det första dråpet av en broder - det första, och förvisso icke det sista.

Syndafloden
Syndafloden väller in och dränker den fallna världen. Men över flodens böljor stävar arken, som räddar några få..."Allenast åtta personer" står det (1 Petr. 3:20). Arken som räddar ur floden, är Kristi kyrka. Vi tagas in genom dopet. Man har gamla tider och även hos oss velat påminna om detta genom att göra funten med åtta hörn.

Babels torn
Bilden på Babels torn erinrar om det öde, som människans förhävelse mot Gud alltid medför : splittringen, den ena människan förstår inte den andra. Det öde upphävs endast där Kristi Ande kommer och tages emot.

Abraham
Gud överger trots allt inte sin fallna mänsklighet. Han utväljer ett folk, ger löftet till dess fader Abraham. Det brinnande Sodom säger oss hur det går där ingen rättfärdig finnes.

Israel
Men i och genom Israel fortsätter Guds handlingar för att rädda dem som hungra och törsta efter rättfärdighet, för att återupprätta den fallna människan. Vi ser Jakobs Söner, tolv till antalet.

Moses i vassen
Vi ser barnet Moses, som på ett underbart sätt räddades till livet. "Ut ur Egypten kallade jag min son" - Matteus refererar till förebilden i Gamla testamentet, när han i sinom tid berättar om Jesu barndom.

Moses
Moses blir folkets herde och hövding. Han är på många sätt förebilden till den, som skall komma, och vittnar om honom. "Ty om mig har han talat", säger Jesus själv.

Utvandringen
Historien fortsätter med övergången över Röda havet. Det är så att säga engångsräddning i början av Guds folks vandring till det utlovade landet.

Ökenvandringen
Sedan följer den mödosamma färden genom öknen, där folket håller på att omkomma genom hunger. men då får det näring, manna från himmelen. Dessa Guds ingripanden hjälper oss i kristenheten att förstå vad vi själva får igenom dop och nattvard.

Budorden
Vi ser budorden, Lagen, av vilken inte en prick skall tagas bort.

Kung David
David hade att utkämpa Herrens krig på sitt vis. Vi ser honom med den väldige fiendens huvud i sin hand.

Profeterna
Det utvalda folket är ohörsamt. Gud, sänder profeter, som predikar bot och dom, men som också bär fram löftet om den kommande Befriaren. Jesaja, Jeremia, Hesekiel - deras ansikten möter oss utanför kyrkporten. Deras ord är som bloss, som lyser i natten.

Jona i valfiskens buk
En av budbärarna, en av de sista och sannerligen inte någon av de större, klentrogen och motsträvig som han var, förebildar på ett märkvärdigt sätt i sitt öde tecknet för alla tider : Jona. Solen går upp till en ny dag över Nineve, därför att dess invånare gjorde bättring. men över det utvalda folket ser natten ut till att vara... Räckan av Guds väldiga gärningar ser ut att sluta i intet.

Betlehemsstjärnan
Men så, en natt, lyser stjärnan klarare än andra över den lilla staden Betlehem, staden, som hade det löftet med sig, at den ändå inte var mins bland Juda förstar. I skapelsen blev allting till. Det som händer i stallet utanför Betlehem är bara, att en enda människa kommer till världen. Men hos barnet i krubban, hos Honom, finns det, som hela Guds skapelse hade förlorat : renheten. "Guds väsens avbild och likväl, en människoson, på det var själ, må glad till honom lända." "Sann Gud och mänska sann, oss arma mänskor frälsa, från synd och dödhan kan."

Maria bebådelse
Vi har gått länge på epistelsidan. Nu har vi kommit över till nordsidan, till evangeliet. Vi ser den vackra bilden av Maria med barnet på sin arm. Jag har ibland undrat, om inte Johannelunds kyrka borde heta efter henne, som bar Frälsaren. Den är ju också invigd den dag vi firade Jungfru Marie Bebådelse. Då sjöngs orden i Magnificat : "Han har tagit sig an sin tjänare Israel, och tänkt på att bevisa barmhärtighet, mot Abraham och mot hans säd till evig tid efter sitt löfte till våra fäder."

Dopet
Den rätte Herren har stigit i land på det ockuperade landets kust. Ordet, genom vilket allt är skapat, är nu människa som vi, dock utan synd. Ändå låter han sig döpas liksom alla botfärdiga, i Jordan av Johannes. Så inviges han till striden, till det avgörande slaget i kampen om människan. Och det har han att utkämpa ensam.

Jesus botar sjuka
Där Han går fram måste synd och brist, sjukdom, allt ont, vika. En bild visar, hur Jesus botar en spetälsk - det skildras av Matteus strax efter Bergspredikan (Matt. 8:1-3).

Fiskefänget
Vi kan också skymta Fiskefänget.

Liknelser
Och liknelsen om den som byggde på klippan och den som byggde på sanden.

Tuppen som gal
Så kommer ett varningens tecken: hanen. "Förrän hanen har galit..."Våra tankar föras till Kristi pina.



Kristi pina
Vi ser redskapen, däribland törnet, förbannelsens ört, som virades till en krona, som skulle sarga den dömde Människosonen.




Korsfästelsen
De tre korsen.






Hjärtat
Det genomstungna hjärtat.



Graven
Vi ser graven i klippan - slaget ser ut att vara förlorat. Men nu vänder världshistorien: graven är tom, stenen är bortvältad. "Herren är uppstånden, och han har visat sig för Simon." Ormen krossas. Segern är vunnen över avgrund och död.

Trosbekännelsen
Nu fortsätter historien just som vi bekänner i den apostoliska tron: "uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktige Gud Faders högra sida..."

Fisken
När vi går vidare bården av bilder hittar vi strax till vänster om orgeln en fisk. Det är en symbol ända ifrån urkyrkans tid - man har funnit den i katakomberna. Kanske har den använts som igenkänningstecken av den förbjudna församlingen. En av förklaringarna till detta "de kristnas hemliga tecken" är, att man tagit ut begynnelsebokstäverna till ordet Iesous Christos Theou Hyios Soter, som betyder Jesus Kristus, Guds Son, Frälsaren. Därav erhåller man det grekiska ordet "ichthys" = fisk.

Vår tid
Nu kommer vi fram i koret bakom predikstolen. Därmed är vi framme vid bilder, som antyder den tredje trosartikeln. Vi är framme vid vår tid, skedet mellan Kristi himmelsfärd och återkomst i härlighet. Den är på sätt och vis en parentes, men en Gud barmhärdighets parentes, där "han ålägger människorna, alla och överallt, att omvända sig" (Apg. 17:30).

Frälsningshistorien
Den historien, som börjar på Bibelns första blad med att handla om universum och så om mänskligheten och därefter beskrev räckan av Guds gärningar i det folket, det behagat Honom att utvälja, denna historia liksom smalnade efterhand. Hos profeterna rörde det sig ställvis bara om en rest, och så om den Ende. Nu när Han har vunnit i det avgörande slaget vidgar sig åter synfältet. Den seger, som Han har vunnit skall utdelas till alla folk. Och den skall utdelas här, ibland oss.

Kyrkan
Vi ser en bild av vår egen kyrka, som är ett hus ibland andra i stadsdelen, men när kommer Herren själv till oss i dop, i sitt ord, i lag...


Evangeliet
och evangelium

Nattvarden
och i nattvard. Segern räckes den som icke föraktar Guds långmodighet utan tar emot, som spetälske, eller den lame, eller som barnen...




Dom
Detta är vad som pågår, till dess Han kommer för att döma. Vi ser domens symbol, vågen.



Nyckeln
Vi ser Davids nyckel (Upp. 3:7).








Lammet
Vi ser Lammet, som bär världens synd och som leder till livets vattenkällor.







Alfa och Omega
Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. (Upp. 22:13)



Jakobsstegen
I det smala fönstret över sakristian, vilket ger motljus i koret, kan vi upptäcka Jakobs stege, himlastegen.
















Korset
Korset, det enkla, skrovliga korset, kontraster mot korväggens ljusflöde. Och i muren högt ovanför den natt, då Herren blev förrådd, kan vi bortom lätta skyar skymta den himmelska staden och livets krona. Där är den verklighet till vilken vi är kallade - och som vi får del av genom ringa medel, vatten, ord, bröd, vin, i en byggnad av sten, glas och betong, i ett hus där muren talar...

UPP


TILLBAKA TILL KYRKORUMMET